Skip to content

Minnet av revolutionsdagen

22 februari 2011

Den 11:e februari, 22:a Bahman, bestämde jag mig att åka till Tehran för att delta i demonstrationerna där, även om demonstrationer fanns i Qom (och överallt i Iran). Men jag ville veta hur det är att vara utanför Qom under dessa dagar. Jag är helt medveten om revolutionen hade sina rötter från Qom, och att Qom är den mest religiösa staden i Iran. Därför ville jag se om rykten stämmer om att folk från de resterande städerna inte är lika religiösa, och att de inte vill ha det islamiska styret i Iran. Jag måste säga att jag blev helt chockad i Tehran! Nedan följer några punkter som jag ska försöka sammanfatta så gott som möjligt, trots att det är väldigt svårt för mig att hålla mina känslor i styr och måste därför skriva saker och ting i detalj.

1-    Efter att ha klivit av tunnelbanan i Tehran var vi tvunga att gå en lång bit för att komma fram till Meydone Azadi. Det var en lång sträcka dit, och det tog ännu längre tid i och med att gatorna var proppfulla med demonstranter. Det kändes som om vi firar en av Irans största och mest betydelsefula högtider. Det var svårt att gå, man fick stanna gång på gång, trots att folk gick åt samma riktning. Det tog oss mer än 2 timmar att komma fram till Meydone Azadi. Jag har aldrig sätt så många människor gå åt samma riktning, inte ens i Mecka. Det strömmade folk från alla smågator, från överallt!

2-    Medan vi gick såg jag plötsligt en liten folkmassa som blev mycket större på några sekunder. Jag hann knappt fundera över vad det var som pågick innan jag såg President Ahmedinejads ansikte. Jag sprang dit och tog fram min kamera och började blint fotografera utan att kolla på vad jag tar bild på (folk trängdes så himla mycket att jag inte kunde fokusera på fotandet). Plötsligt ser jag någon skaka hand med presidenten och då tänker jag, ”jaha, det får man göra?” och räcker själv fram min hand som han skakar hand med. Folk, unga som äldre, kvinnor som män, skriker högt ”Vi älskar dig, vi älskar dig”. Folk kastar blommor på honom osv. Jag har aldrig sett en president välkomnas på ett sådant varmt sätt, man såg verkligen kärleken i deras ansiktsuttryck!

Väldigt svårt drar jag mig ur människorna, men då ser jag en gammal kvinna skrika ”Ahmedinejad, kolla människor, presidenten är här” och springer med all fart till bilen. Då kvinnan hade en ”halv slöja” på sig blir jag lite intresserad av hennes kärlek till presidenten och springer efter henne. Jag ser att hon knuffar bort folk och skriker om och om igen presidentens namn! SubhanAllah tänker jag. Att han kan vara så älskad av sitt folk, även av de mindre religiösa, trots att han är kallad för islamist och fundamentalist av västerländsk media.

3-    Jag har alltid hört folk säga att det är bara i Qom som folk är religiösa och att man inte stödjer det islamiska styret i de övriga städerna, framförallt inte i Tehran. Ett bevis på det är alla kvinnor som bär på ”halv hijab”, brukar man säga. Jag brukar oftast använda mig av argumentationen som jag hört av andra att de religiösa kvinnorna går inte ut lika ofta som de mindre religiösa. De håller sig hemma. Trots att jag inte var helt övertygad av detta argument använde jag mig av den då den i mina ögon var väldig logisk. Men efter denna demonstration förändrades hela bilden på Iran. Jag blev tillsagd att det är under en sådan dag som alla religiösa Tehranborna går ut på gatorna och visar sig. Och så var det! Det var hundratusentals demonstranter, om inte miljontals i Tehran. Jag kan säga att ca 90% kvinnorna på demonstrationen bar chador! Jag var helt chockad! Man såg nästan bara svartklädda kvinnor, unga som äldre! Så, Ja, Tehranborna ÄR religiösa och vill ha kvar det islamiska styret!


4-    Jag tog nästan inga bilder på folket för att visa att det var en enorm demonstration, är trött på att argumentera för sådant då nätet är fullt av sådana bilder och då valet och andra undersökningar visar det iranska folket firar den här dagen! Jag tog däremot bilder på personer inte visas i västerländskt media. Jag kan tyvärr inte ladda upp många bilder, så ni får tyvärr nöja er med dessa. Förresten, de flesta av dessa bilder som jag visar nu är tagna PÅVÄGEN till demonstrationsplatsen, inte på meydone Azadi.

 

Annonser
2 kommentarer leave one →
  1. Jacob permalink
    22 februari 2011 21:33

    Salam Aleykum akhi!

    Hoppas allt är bra med dig inshAllah! MashAllah, mabrook att du fick skaka hand med el presidente. =) Vilket folk, de hänför en.

  2. Abdullah permalink
    25 februari 2011 14:07

    Salam.

    Först vill jag graturela dig över den väg du valde att ta, genom att åka till det närmast ideela samhället på vår vackra planet. Genom att vinna både Aldunya och vara väl förberedd inför det eviga [وَلَلآخِرَةُ خَيْرٌ لَّكَ مِنَ الأولى]

    Det mest intressanta som du skriver om är hur människorna, varenda individ, väl trogen eller ej visar sin lojalitet, med hela hjärtat full av kärlek, till sin ledare. Man ser hur Karbalas effekt speglas än idag. Det har dessutom gått mer än 30 år, detta är vad jag kallar en riktig kärlek.

    Med tanke på Ledare så kanske vissa motsätter sig den logiken, genom att tänka att vi männskor inte bör ha en ledare, inte undra på att den nya världsordningen: ”Att få människan tro att han/hon är Gud” [Se The Arrivals]. Denna världsordning påverkar inte det samhället du lever i..

    Salam

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: