Eid Al-Ghadir i heliga Mashhad

Det blev ett sent inlägg, men hade inte tid att skriva detta inlägg förrän nu.

I minnet av Eid al-Ghadir blev vi bjudna till den heliga staden Mashhad för ett 5 dagars program. Jag lämnade min fru i Qom och åkte på en 13 timmars lång tågresa med ca 300 andra studenter från Al-Mahdi skolan. Det var hemskt att sitta 13 timmar på obekväma stolar där våra ben mötte den andra personens ben. Men längtan till Imam Redhas moseleum gjorde resan vacker och enkel.

(Här sover en lärare och en elev på tåget)

Det var en 5 dagars konferens vi skulle till. Konferensen handlade om att bevisa Imam Alis(A) rätt till ledarskapet (khilafa) från sunnikällor. Ayatollah Hussein Qazwini var gästföreläsaren.

Vi hade även dagligen workshops som blev ledda av lärda. Deltagarna fick lyssna på ett påstående och argumentera för/emot den genom bevis som de tar ut från sunniböckerna (såsom Sahih Bokhari, Moslem, Tirmizi osv).

Sedan fick individerna skriva sina egna recension och lämna in den till workshopsledaren som väljer ut den bästa av dem. Vinnaren i varje grupp (det fanns 12 workshopsgrupper, varje grupp fick kallas efter en Imam) läser sedan upp sin recension för hela samlingen (de 300 eleverna) i en panel. Han blir ifrågesatt av panelledaren och bör med hjälp av sin workshopsledare argumentera för det han kommit fram till!

(Workshop ledaren argumenterar för sin elevs påståenden)

Denna konferens var hur givande som helst! Behärskar man språket så har man inga fler ifrågesättningar om Imam Alis(A) rätt till ledarskapet! Man utgick främst från al-Ghadir händelsen då det var då Imamen utnämndes till muslimernas ledare. Som ni redan vet så är min persiska fortfarande svag så jag förstod endast en liten del av det som sades, men det räckte för att få en starkare tro på Imamens rätt!

Varje kväll åkte vi till Imamen för att göra Ziyara. Vi gick oftast in tillsammans, stod vid dörren och läste ziyara och dua, lite mosiba. Det gjorde att vi alla fylldes med känslor för att sedan gå in till Imamen med tårar i ögonen. Det var proppfullt vid hans grav, det var svårt att röra vid den. Så här borde alla våra Imamer respekteras, och inte som de behandlas i Medina! Det gör så ont i hjärtat varje gång man tänker på att de fortfarande inte har några gravar där!

Slutligen vill jag önska alla en (sen) välsignad Eid Ghadir. Må Allah(swt) hålla oss fast vid Ahlulbayt(a)